Under senare år har en rad olika regler tillkommit för att förhindra och bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism genom att bl.a. effektivisera kriminaliseringen samt förbättra möjligheterna att säkra och förverka egendom som varit föremål för penningtvätt. Sedan många år finns ett administrativt regelverk i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism - den s.k. penningtvättslagen. Lagen är tillämpligt på bl.a. banker och andra finansiella institutioner liksom på revisorer och advokater men också på en lång rad andra aktörer som driver yrkesmässig försäljning av varor mot kontant betalning över vissa angivna belopp. Dessa administrativa regler kompletteras sedan av straffbestämmelser i lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott – den s.k. penningtvättsbrottslagen. Den senare lagen innehåller regler om straffansvar vid penningtvätt som är tillämpliga på åtgärder som syftar till att dölja eller omsätta vinning av brottslig verksamhet oavsett vilken aktör som är involverad.
Vad innebär då dessa regler i praktiken för företag på olika marknader?
Talare
Michaela Ahlberg, Chief Ethics and Compliance Officer, TeliaSonera
Eva Kullberg-Tideman, Senior Compliance Officer, EKN
Biörn Riese, Senior Adviser, Mannheimer Swartling
Moderator
Emma Ihre, Hållbarhetschef, Mannheimer Swartling
